Produkter
Kabelfelsökare
Instrumentval för lokalisering av kabelfel styrs i allmänhet av i vilka omständigheter som felet uppträder och vilken typ av kabel som används. Felets art brukar först klarläggas med hjälp av resistans/impedansmätningar mellan ledare och/eller till jord. När typen av fel blivit konstaterad, exempelvis en kortslutning eller avbrott, väljs lämpligt instrument för att lösa uppgiften. Allmänt förekommande instrument för kabelfelsökning är Resistansbryggor, Pulsekometrar, Stötdon och mantelfelsökare.
För felsökning på elkablar används traditionellt stötdon kombinerat med mikrofonlyssning från marken. Ev. kompletteras denna sökning med pulsekometer.
Felsökning på svagströmskablar som telekablar, koaxialkablar görs oftast med bryggmätningar eller pulsekometermätningar beroende på felets art. Vid fel mellan en isolerad ledare och "mark" används med fördel en mantelfelsökare.
En pulsekometer kallas även kabelradar. Instrumentet genererar en pulssignal som skickas ut i kabeln och reflekteras från felstället tillbaka till instrumentet. Instrumentet mäter tiden mellan utgångspulsen och den reflekterade pulsen och med hjälp av data på kabelns elektriska egenskaper beräknar instrumentet avståndet till felstället. För att kunna använda en pulsekometer krävs minst två konduktiva ledare där instrumentet ansluts. Instrument som har en större bildskärm visar en vågform av den utsända pulsen med reflexer och avståndsinformation längs delar eller hela kabeln. De enskilda reflexerna kan förstoras och studeras i detalj. Avbrott, kortslutning, skarvproblem, impedansförändringar kan studeras och lokaliseras. Instrumenten har ofta möjlighet att lagra mätdata för jämförelse mellan olika kablar eller kabelpar eller för jämförelse av mätningar vid olika tidpunkter. Dessa data kan laddas ner i en databas för arkivering och användning vid certifieringar etc
En mantelfelsökare används för att lokalisera ett fel i en jordförlagd plastisolerad kabel där felet består av ett isolationfel till jord. Felet kan lokaliseras genom att en sändare ansluts i ena änden av kabeln mellan jord och den ledare som konstaterats ha ett avledningsfel till jord. Den signal som skapas av sändaren läcker ut från felstället till jord och skapar en detekterbar signal som kan fångas upp av en s.k felsökningsbåge som avkänner jordpotential i marken längs kabelns sträckning.
